Giraffenstankar

I går kväll gick cancergalan på tv. Det är ju en så otroligt hemsk sjukdom som kan drabba vem som helst. Som tur är så är jag lyckligt förskonad från denna sjukdom. jag har haft en bekant med cancer, tyvärr gick det inte alls bra och hon dog före hon blev 19. Så otroligt orättvist, så mycket hon aldrig fick möjlighet att uppleva.

I vintras blev jag dock uppskrämd. Ca en månad efter att E föddes så hittade jag en ganska stor knöl i mitt ena bröst. Jag kände direkt att det är nog bara en mjölkstockning men jag hade ingen av de symtomerna som räknas upp och den gick inte ner hur jag än gjorde utan den verkade bara växa. Efter ett tag började det göra ont så jag kontaktade amningsmottagningen som kände och tittate och diskuterade med mig. De trodde också att det var en mjölkstockning som skapat detta och skickade mig på ett ultraljud för att se om det behövdes suga ut vätska. Sköterksan som gjorde ultraljudet tyckte dock att det var alldeles för litet för att kunna göra något. Han trodde det skulle läka ut sig med lite penicilin. Det gjorde det inte och tiden gick utan några vidare besvär. Efter några veckor så var jag på återbesök på sjukhuset gällande min förlossningsskada och då kom vi att prata om min knöl. Läkaren kände lite och tyckte ändå att det skulle tas på allvar och skickade mig vidare till onkologen. Dit kom jag några dagar senare och efter att läkaren undersökt mig så tyckte han att en mammografi skulle göras. Efter någon eller några veckor så kom jag dit och hon undersökte mig och hittade något som hon direkt såg inte var en mjölkstockning. Hon tog ett prov med en lång läbbig nål. Hon fick göra det flera gånger då hon hela tiden gick egenom mjölkgångarna (jag ammade) och fick mjölk i proverna. Hon sa att hon inte trodde att det var något men att allt sådant här ska tas på allvar. Kan ni förstå hur orolig jag var fram till att beskedet kom och det tog tid... Det var dock ett besked man vill ha, väldigt otroligt att det var en tumörsjukdom. För säkerhets skull så skulle jag komma på återbesök några månader senare, även det gick bra. Denna gång var knölen borta och jag kunde andas ut helt och hållet.

 

Mina tankar går till alla er som inte har samma tur som jag.