I går kväll gick cancergalan på tv. Det är ju en så otroligt hemsk sjukdom som kan drabba vem som helst. Som tur är så är jag lyckligt förskonad från denna sjukdom. jag har haft en bekant med cancer, tyvärr gick det inte alls bra och hon dog före hon blev 19. Så otroligt orättvist, så mycket hon aldrig fick möjlighet att uppleva.
I vintras blev jag dock uppskrämd. Ca en månad efter att E föddes så hittade jag en ganska stor knöl i mitt ena bröst. Jag kände direkt att det är nog bara en mjölkstockning men jag hade ingen av de symtomerna som räknas upp och den gick inte ner hur jag än gjorde utan den verkade bara växa. Efter ett tag började det göra ont så jag kontaktade amningsmottagningen som kände och tittate och diskuterade med mig. De trodde också att det var en mjölkstockning som skapat detta och skickade mig på ett ultraljud för att se om det behövdes suga ut vätska. Sköterksan som gjorde ultraljudet tyckte dock att det var alldeles för litet för att kunna göra något. Han trodde det skulle läka ut sig med lite penicilin. Det gjorde det inte och tiden gick utan några vidare besvär. Efter några veckor så var jag på återbesök på sjukhuset gällande min förlossningsskada och då kom vi att prata om min knöl. Läkaren kände lite och tyckte ändå att det skulle tas på allvar och skickade mig vidare till onkologen. Dit kom jag några dagar senare och efter att läkaren undersökt mig så tyckte han att en mammografi skulle göras. Efter någon eller några veckor så kom jag dit och hon undersökte mig och hittade något som hon direkt såg inte var en mjölkstockning. Hon tog ett prov med en lång läbbig nål. Hon fick göra det flera gånger då hon hela tiden gick egenom mjölkgångarna (jag ammade) och fick mjölk i proverna. Hon sa att hon inte trodde att det var något men att allt sådant här ska tas på allvar. Kan ni förstå hur orolig jag var fram till att beskedet kom och det tog tid... Det var dock ett besked man vill ha, väldigt otroligt att det var en tumörsjukdom. För säkerhets skull så skulle jag komma på återbesök några månader senare, även det gick bra. Denna gång var knölen borta och jag kunde andas ut helt och hållet.
Mina tankar går till alla er som inte har samma tur som jag.
Snart är det dags för dessertmästarna. Jag måste säga att jag inte tycker det är ett jättebra program men oj vilket smaskigt program det är. Hur ofta blir man inte galet sugen på det som de har gjort där. Ja kanske inte förra veckan när de skulle stoppa i äckliga saker som oliver och mögelost. Det är två saker som jag verkligen inte kan förstå att folk gillar. Jag kräks ju nästan så fort jag känner doften. Just nu spanar jag lite på halv åtta hos mig. Om man bortser från Helge Skoog så tycker jag det är ett bra program och eftersom jag inte hinner se det så ofta så har jag inte tröttnat heller. Annars är nog mitt favoritprogram Masterchef Australia och även Junior Masterchef Australia. Både programledarna och deltagarna är så snälla och goa i det programmet.
Har ni förresten sett nya Elle? Prinsessan Madeleine ställer där upp på en i dessa sammanhang riktigt lång intervju och vilka snygga bilder. En riktig pangbrud!
Har ni läsare barn? Hur gick det i så fall med tidsomställningen? Jag måste säga att det gick bättre än väntat. Upp fem igår och idag men det känns som om det kunde ha varit mycket värre. Det känns faktiskt som att E äntligen börjar sova lite bättre igen. Han har aldrig sovit bra men bättre. Under hans 11 månader i livet har han sovit kanske 3 hela nätter. Det är verkligen inte lätt att vara förälder. Jag hade inte alls förstått hur påverkad jag skulle bli av att inte få sova. Det var verkligen jobbigare än jag kunnat föreställa mig.
Det absolut bästa med att pendla en bit till jobbet är i mitt tycke att man får chansen att se så många olika människor. Jag tycker det är jättekul och ger mig inspiration till kläder och frisyrer.
Idag satt det en så otroligt vacker kvinna/tjej på bussen. Jag kunde liksom inte sluta titta. En perfekt sminkning och klädd sådär perfekt som bara den som vet exakt vad man passar i kan. Visst blir man lite avis när man ser sådana människor. Man kommer ju aldrig dit själv. Jag faller ofta för plagg som är fina och passar men aldrig så bra som dessa människor.
Själv så har det tagit stopp. Jag har redan uppfyllt mina drömmar och vad gör man då? Mina drömmar har alltid varit att gifta mig, få barn och att åka på safari i Afrika. Allt är uppfyllt och det innan jag fyllde 30. Känns lite konstigt om man ska vara nöjd med livet nu. Det måste väl finnas mer i livet?
Vad ska jag nu uppnå under de kanske 60 år jag har kvar att vandra på denna jord. Kanske ett barn till, ett nytt spännande jobb? Jag vet inte och det känns tomt. Jag är inte säker på att jag vill ha fler barn och jag trivs med mitt jobb. Jag har nog egentligen alltid velat ha ett högstatus jobb men nu vet jag inte om jag är beredd på att jobba så mycket och vad är egentligen ett sådant jobb. Jag arbetar idag som controller på en stor myndighet och är stolt över mitt jobb.
Ja, dagen började som ni vet tidigt. Verkligen inte kul men det är väl så livet är med småbarn.
Vid åtta kröp vi ner igen brevid F och somnade. Jag sov i tre timmar. Helt galet men oj så skönt. Sedan har dagen rullat på med mera lek. Lite städ och tvätt har också hunnits med. Japp en riktigt hemmadag.
Det blev en tidig kväll för E. Han somnade redan klockan sju helt slut efter en dag med mycket krypande och klättrande. 11 månader blev min lille goding idag.
Nu ska även jag krypa ner, lite läsning och sedan en god natt hoppas jag.
Jag vet inte om det bara är jag eller om fler har lika svårt som jag att föreställa mig kungligheter ha sex. Det går liksom inte bara. Men de får ju barn, jungfrufödsel? Kändisar,skådespelare mm har jag inga som helst problem med i dessa sammanhang. Kan det vara för att man har sett dem i filmer ?
Kanske ett konstigt ämne att börja lördagen med men bubblar tankarna dupp så måste jag bara får mig dem.
Lillskrutten sover och maken är på gymmet. Det betyder lite egentid för mig i soffan. Jag har inte sett något avsnitt av idol än så jag ger det en chans medan jag knappar lite på datorn. Lite blandad kvalité tycker jag nog allt det är. Vem är egentligen bäst i år?
Bredvid mig ligger en tidning också. Jag måste ju hinna med allt nu när jag är själv. Vuxentiden för oss föräldrar är otroligt kort på kvällarna just nu. Lille E sover alltid bara en till en och en halv timma i sin egen säng. Sedan är han helt omöjlig att söva om så jag får ta med mig honom till vår säng och då somnar han snabbt. Det som dock är skönt är att hos oss sover han jättebra och har börjat sova hela nätter. Jag har verkligen längtat efter det. Nu önskar jag bara att han kunde sova lite längre på mornarna. Mellan 5 och 6 är det alltid uppstigning och det är lite tungt. Det ska bli väldigt rpännande och se hur han reagerar på tidsomställningen på söndag.
Nä nu ska jag fokusera lite på tidningen en stund.
Det blev en lite extra trevlig fredagslunch. Eller det var planen i alla fall. Hela min grupp gick ut och käkad lunch och sedan bowlade vi. Det började bra men sen gick det uselt för mig. Som den dåliga förlorare jag är så är ju typ dagen förstörd. Önskar man kunde gå hem men det går ju inte. Budgeten gör sig inte själv har jag hört.
Jag har funderat på det här med avlyssning. Är det egentligen inte det som är en av försvarsmaktens uppgifter. Jag menar att upptäcka och förhindra hot och försvara det egna landet är ju det de är till för. Så egentligen kanske man ska säga grattis till USA för att de lyckats men taskigt att ni blev upptäcka. Att sedan avlyssna/spionera på en allierad känns väl sådär dock.
Hade en mysig kväll med mina godingar igår. E var på ett strålande humör och babblade på som bara den vid matbordet. Dessutom har han blivit så duktig med vad han äter. Han har fram tills nu varit otroligt kräsen med maten men nu funkar massa olika burkar och även vår hemlagade mat. Så underbart skönt.
Inte långt kvar tills E blir 1 år. Känns så konstigt att vi redan är där men samtidigt känns det som att det var evigheter sedan han kom. Jag har många dagar funderat på vad gjorde man med all tid innan min prins kom. Fattar inte men mycket tv, läsning och träning antar jag.
Läste denna artikel på aftonbladet om hur Drottning Silvia tröstat en man som precis förlorat sin far. Blev väldigt rörd och började natruligtvis tänka på min egen far som gick bort väldigt oväntat när han bara var 59 år gammal.
Denna bild sammanfattar min far väldigt bra. Han älskade sin trädgård och sitt växthus. Långa prommenader med svampplockning i skogen tillhörde också hans favoriter. En annan stor passion var att fota, bilden är tagen av honom, och jag vågar nog säga att jag och mina syskon var ett riktigt favoritmotiv.
Jag saknar min pappa väldigt mycket. Det märks ju extra tydligt vid stora händelser i mitt liv som mitt bröllop och när jag blev mor. Men bara en vanlig dag när jag gör något som jag skulle vilja berätta för honom. Det har hänt otroligt mycket sedan han dog. Hela mitt liv har förädrats, jag har flyttat, bytt jobb några gånger, gift mig och fått barn. Åh vad jag skulle vilja dela detta med honom. Vi var väl inte alltid sams, vi var nog för lika, men det hindrar ju inte att han fattas mig väldigt mycket. Tre år sedan är det som han gick bort och det känns fortfarande väldigt overkligt att min far inte finns. Han hade varit en sådan stolt morfar. Önskar verkligen att E fått träffa honom.
Ja det finns faktiskt fördelar med att vara sjuk. Den absolut största fördelen med att vara hemma är ju att jag mellan sovstunderna får lite extra tid med min underbara son och min fantastiska make. En annan är att jag nu kan se sändningarna gällade prince George dop. Kungliga händerlser är ju alltid spännande, framför allt för att se vad drottningar och prinsessor har på sig. Idag är jag så nyfiken på vad Hertiginnan Catherine.
Än så länge är det dock en ganska dålig sändning från Tv4. De som pratar verkar inte ha så mycket kunskap om gästerna, ja inte ens om Catherines familj.
Det har varit tomt här i några dagar och förklaringen stavas SJUK. Jag hatar att vara sjuk men nu har jag åkt dit. halsen gör djävulskt ont och jag är så trött. Man kan ju tycka att jag har haft all tid i världen att skriva men jag har inte orkat, har sovit bort det mesta av dagarna och resten av tiden har gått åt till min son. Nu är det dock payback time.
Tio år. Ja så länge har jag och min make varit tillsammans nästa år. Detta har jag nog alltid, eller alltid och alltid under ett antal år i alla fall, tänkt skulle firas med en riktigt härlig, lyxig resa. I planeringen ingick nog inte tanken på att jag skulle vara småbarnsmamma. Lite konstigt kan man tycka då det har varit min stora dröm i livet, att få bli mamma. Så någon lyxresa nästa år blir det inte. Istället funderar jag på en härlig fest med våra goa vänner. Jag har blivit inspirerad av Idlisa när det gäller festen. Hon och hennes man hade en sådan i helgen. De är förresten helt grymma. De ha r redan tagit med sin son som är strax över året på två rejäla långresor. Jag måste säga att jag är imponerad men alldeles för feg för att göra något sådant själv. Dessutom är Idlisa en rejäl inspiationskälla när det gäller träning. Hon har tränat sig till en helt fantastisk kropp sedan förlossningen, ja den var ju rätt schysst innan graviditeten också. Önskar verkligen att jag var lika fokuserad som henne. Vet att det bara är att bestämma sig men än har jag inte kommit dit. Jag försöker träna en del men det är nog maten som är den största boven för mig.
I Köpenhamn firade vi vår femårsdag. Vi hade en härlig weekend med mycket prommenerande och god mat. Danmnark är förresten ett land jag spenderat en hel del tid i men mer om det en annan gång.
Nu orkade vi äntligen ta tag i middag, eller syster gjorde det medans jag bläddrar i dessa tidningar som var tanken att jag skulle kolla i på vägen hit. Ska väl erkänna att jag bara kommit till kungligheterna än.
Kungligheter är verkligen som på något sätt lockar mig väldigt mycket. Ganska pinsamt för en 30-åring och min make skäms så otroligt för att jag läser Svensk Dam. Innerst inne gör kanske jag det med men inte för att jag är rojalist. Jag tycker faktiskt att de gör ett bra jobb och ger Sverige något extra. Jag står för att dagen jag träffade vår fina kronprinseesa, prins Daniel och prins Carl-Philip är en stor dag för mig.
Nej mat var det ju ja och den blir lätt i dag.
Det som saknas på bilden är mozzarella som serveras till tomaterna och vitlöksfräsa räkor. Nu dags för soffan för film och mat. Härligt.
Har haft en väldigt bra dag med syster. Så mysigt att bara vara vi två ibland. Vi tog en lugn förmiddag innan vi begav oss till avenyn för att gotta oss i choklad. Det fanns mycket att smaka på men visa av förra årets besök på festivalen så smakade vi bara på det vi verkligen ville.
Det fanns så otroligt mycket fina praliner. Sådana som man inte fill äta utan bara ha liggandes framme på ett fat. Som om det skulle gå. De lär ju försvinna ganska snabbt.
Kolla på de söta döskallarna. De är fyllda med habanero och fick inte följa med hem.
Vi var väl inne på festivalen i ca 2 timmar och tiden gick hur fort som helst. Ett helt gäng med kassar fick följa med oss hem. De är dock inte fyllda så ni behöver inte oroa er för våra tänder
Vaknar upp till en härlig dag i Göteborg. Utanför fönstret står ett träd med en underbar röd färg. Man kan inte annat än att bli glad när man ser höstens färger på träden.
Visst är det kanske ännu härligare på våren när sommaren nalkas och allt blir grönt men jag tycker nog att alla årstider hsr sin charm. Många blir ju deppiga på hösten och vintern pga av mörkret. Min make är en av de som tycker det är väldigt jobbigt när sommaren försvinner. Han skulle nog helst leva i ett land med ständig sommar.
I dag är det dags att glädja själen lite. Jag och syster ska gå på Choklad och delikatessfestival. Smask! Här ska njutas.
Åh vad jag älskar min son och saknar honom. Men det ska också bli så skönt att få sova en natt, eller två blir det ju, utan att bli väckt av att någon klättrar på mig. För säga vad man vill om sina barn så behöver man lite egentid också. God natt!
För ett tag sedan skrev Elaine Eksvärd om att bli förälskad i någon annan än sin partner. Nu tänkte jag dela med mig av min erfarenhet. Förälskad verkar vara något som händer lite då och då men det betyder inte att jag inte älskar min man eller är lycklig.
För tillfället är det min chef jag har en crush på. Jag måste säga att det är riktigt jobbigt. Han är bara några år äldre än mig, lång, stilig och väldigt charmig. Ha har lätt till leenden och det liksom pirrar till i mig varje gång han ler. Det känns i rummet när han kommer in och jag vill liksom bara sträcka mig fra och ta på hokom. Inte så lätt det där men det gör att jag verkligen vill gå till jobbet ;-) På nätterna händer det att jag drömmer om honom och det kan gå riktigt hett till. Det som är skönt är att varje gång det hettar till så byts chefen ut mot min make.
Förresten smaskigt att burger king har börjat med lite tjockare pommes.
Jag är lyckligt lottade att ha ett arbete med mycket fys på arbetstid. En fantastisk förmån som jag försöker utnyttja varje vecka. Min chef har dessutom satt det som en prioriterad arbetsuppgift. Idag är det dags för ben, kanske inte det roligaste men oj så skönt när det är klart. När jag tränar använder jag mig av träningsappen Jefit, jättebra tycker jag. Idag börjar jag med lite lätt gång och sedan löpning innan jag tar tag i styrkan som börjar med ufall, så jobbigt tycker jag.
En blogg som inspirerar mig att träna är Johanna-toftby. Johanna verkar vara en härlig tjej som verkligen står för vem hon är. Läs den vet ja
I eftermiddag ska jag bege mig till Göteborg för min första barnfria helg. känns så konstigt och tårarna kom nästan när jag gick hemifrån i morse. Gissar att jag kommer sakna mest för E kommer ha det så bra med sin pappa hemma. Telefonen är laddad med bra musik och tv-serier så inte tågresan blir för tråkig. Först ska dock en dag på jobbet klaras av. Jag är ekonom så nu är det budget aom gäller och det innebär mycket arbete men för det mesta är det kul. Eftersom det är fredag så tänkte ja köra ett rejält fyspass i eftermiddag. Fys på arbetstid är verkligen underbart då man slipper ta tid från familjen till det. På tåget tänkte jag berätta om mina tankar om chefen och om att bli förälskad trots att man är lyckligt gift.
En blogg är något som jag har haft i tankarna i många år men inte riktigt vågat sätta igång med. Nu känner jag mig dock redo eller jag känner i alla fall att det verkligen är dags då mina tankar fylls av saker som måste få komma ut på något sätt. För tillfället är det nog mest tankarna om min chef, mitt jobb och kunglighter som måste ut.
Jag kommer inte att avslöja vem jag är då jag vill kunna skriva helt öppet men lite ska ni får veta. Jag är gift med en underbar man sedan några år och fick för snart ett år sedan världens finaste son. Vi bor i Stockholm men jag och maken kommer inte härifrån.
Så då är det dags att få ur mig dagens tankar, jag håller lite på chefen
Under dagen har tankarna snurrat om jobb och framförallt hur svårt det verkar vara för vissa att utföra sitt jobb. Jag har under ett antal veckor väntat på att få mitt flexsaldo synligt i jobbets tidrapporteringssystem, en enkel sak kan tyckas. Det verkar det dock inte vara och inte verkar de ansvariga vilja lyssna på vad jag faktiskt ber om utan förutsätter att jag frågar om helt andra saker. Hur svårt kan det vara att bara lyssna? I dag fick jag äntligen fram det i datorn men tror du att det är rätt. Nej, självklart inte utan systemet visar ett fullständigt felaktigt saldo. Ja saldot är inte ens möjligt.
För att mitt första inlägg inte ska vara för tråkigt så kommer här en tanke om kungligt.
Kan du tänka dig drottning Silvia på toaletten? På något sätt känns det inte som om de kungliga går på toaletten men jag fattar ju att de också gör det precis som vi andra. Men för mig känns det som om de är lite mer av sagopersoner som slipper det där vanliga som att gå på toaletten, tvätta, städa, slänga sopor,, laga mat och allt annat vi andra gör.
Men det ska också bli så skönt att få sova en natt, eller två blir det ju, utan att bli väckt av att någon klättrar på mig. För säga vad man vill om sina barn så behöver man lite egentid också. God natt!
